angelicasgraviditet

Ne, alltså. Nu får det fan vara nog! Jag orkar inte med dessa katter längre. Eller ja, denna katt kanske jag ska säga. För det är bara en utav dom 2 vi har som det måste vara nå allvarligt fel på. Vi har faktiskt försökt med allt nu, energin är slut med att fortsätta försöka. Jag älskar mina missar men det finns ingen människa som skulle orka stå ut med allt som vi får stå ut med. Vi kastrerade ju honom i hopp om att han skulle bli lugn. Nejdå, han håller på exakt som han gjort hela tiden. Bara går runt och skriker, släpper vi ut honom på balkongen så börjar han skrika där ute också. En riktigt klump är han, hoppar upp på fönsterbrädorna och river ner allting !! Vet inte hur många fina prydnadssaker han haft sönder för mig nu...

Men jobbigaste av allt är när han skriker. Han har fortfarande det där "kåt"skriket kvar och jag överdriver INTE om jag säger att han håller på 24/7. Förutom de jätte korta stunderna han sover. Leker med saker på nätterna så man vaknar för han är inte normal och leker med sina råttor. Nä, han hoppar på pappsäckar, biter sönder påsar eller tar min gigantiska rakhyvel i munnen och springer runt med. SUCK! Jag vet att jag gnäller mycket nu. Jag hatar bara att behöva ta ett beslut som jag absolut inte vill. Jag ger inte bort han till någon annan, den människan skulle bli galen. Utan tvekan! Så, det finns ju bara ett alternativ. Han mår inte bra, det är ju uppenbart. Vi mår kasst av att han beter sig så. Och han mår sämre av att vi skäller på honom hela j-vla tiden. Funkar liksom inte! Kommer ju absolut inte funka med en bebis i huset, han kommer väcka henne hela tiden.

Dessutom är han väldigt hårdhänt. Man får passa fötterna, han tror att dom är leksaker bara av att man går. Och han gnager på en! Han gnager på fötterna och händerna så det går nästan hål i huden. Min vänstra hand har sett helt sönder trasad ut pga hans tänder. Och han bits när man kelar med honom? Tänk om bebis ligger på golvet, jag kan garantera att han går fram och biter henne. Det är nog f-n värre än att ha en hundvalp hemma!

Ja, ne.. Behövde få gnälla av mig lite känner jag. Jag kommer gråta blod och det hugger i mitt hjärta av att tänka på att ta bort honom. Men tyvärr så finns det inte så mycket annat alternativ. Han är helt enkelt inte normal heller.

Här är Sessan & Sotis när dom var lite mindre.
Vad oskyldiga dom monsterna ser ut :)