angelicasgraviditet

4 dagar kvar till beräknad förlossning och jag har fått legat med ovisshet hela natten om jag ska få spendera tiden på förlossning och BB ensam. Jag låg bara och hoppades på att hon INTE skulle komma ut inatt, då vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Hur kul är det att känna så? Att inte ens kunna känna tillit längre. Brukar inte skriva om sånna här problem i bloggen men skönt att göra det. Jag är så jävla ledsen, besviken och framför allt förbannad. Jag känner mig ensam, så jävla ensam. Varför ska allt hända nu, såhär nära förlossning?
Jag vill inte finnas just nu, ett tag ville jag inte att graviditeten skulle vara sann. Timmar av ångest i natt, tårar som sprutade i 3 timmar. Försökte sova eftersom jag bara fått 2,5 timmes sömn. Lyckades efter många försök, låg mest och vred och vände på mig. Mådde illa (en oro illamående) och var allmänt ångestfylld. Kändes som mitt hjärta gick i tusen bitar. Tankarna snurrade så mycket så jag vart yr..

Jag kan med ett ord beskriva hur jag känner mig nu; obetydlig