angelicasgraviditet

Idag, när klockan var ungefär 13.15 - 13.20, satt jag & Marina inne på Ungdomsmottagningen i spänd väntan på svaret. Jag hade väntat på mensen i ungefär 1 vecka. Mina bröst ömmade, och inte så lite heller! Kan knappt ha täcket på mig.. Och inatt mådde jag riktigt illa. Sedan imorse så såg jag mig i spegeln och tänkte "SHIT", hur breda har mina höfter blivit?? Så tänkte jag såklart att jag måste inbilla mig bara för att jag visste att mensen var sen och kände en viss oro över att kanske vara med barn (fast en bra oro ändå) .. Jaja, gick och mötte Marina och vi var ned på stan en sväng. Hon hade lektion kl 13 egentligen men tvingade mig upp till u-mottagningen för att se efter så man kunde vara på den säkra sidan. Jag satt där, var lite nervös, men trodde inte att jag var gravid. Lämnade urinprovet till henne och hon gick och hämtade gravtestet. Kom tillbaka, satt o tittade på datorskärmen, och det enda jag kunde tänka var "hallå, ska hon säga något idag eller?" .. Så tittade hon på testet igen och sa "Ja, det är ju positivt som du säkert hade förstått".. FÖRSTÅTT? NÄ, DET HADE JAG TAMMEFAN INTE. Jag kan ha ömma bröst när jag väntar mens, lika må illa. Okej, att jag kan äta lite extra också.. Men nej, det kom som en chock rent av. Jag brast ut i gråt, förtvivlan, glädje, oro, rädsla och allt vad man nu kan känna. Hon som satt där vart alldeles stum och tröck fram "Oj, jag trodde du förstod" .. Ahaja, okej.. Ja, en liten aning eller hade det på känn men samtidigt så trodde jag inte att jag var det då jag inbillat mig själv det förut. Ja, men så var det. Gick ut till Marina och började tjuta ännu mer, kunde inte ens berätta (inte för att jag behövde det, tror hon fattade ändå) men jag tog mig några djupa andetag och ringde Kim.. Bad han komma hem från jobbet och det gjorde han :) Han förstod redan när jag sa att jag hade något att berätta då vi pratat lite om det innan. Ja, men han kom hem och jag berättade det glädjefyllda beskedet :) Han vart riktigt chockad men samtidigt glad. Men stum! Visste inte vad han skulle säga och det kan man ju förstå. Men nu är han gladare även om han inte förstått det riktigt än. Nu vet väl hela Sverige om det så mycket som jag ropat ut det ;) Men vad gör det?? Mamma satt i Spanien på stranden och grät när jag ringde. Hehe :) Men nu ska jag försöka sova, mådde så illa natten till idag så jag sov dåligt.. Men denna blogg kommer ni som vill kunna följa. Kommer skriva om hur det går, hur jag mår, hur MVC möterna går osv. Ska försöka hitta sidan där det står vad som händer i kroppen, vecka för vecka, medans den lilla kraken där inne växer och gror :) Jag vet att det gått väldigt fort mellan mig och Kim men jag lär säga att det känns perfekt. Han är den jag vill ha och vill vara med, kan inte önska mig något bättre! :) Och nu ska vi 2 bli 3.. Imorgon bitti, 9.30 - 10.30 har min barnmorska teletid så ska boka mitt allra första besök där :) PIRR I  MAGEN ♥ :) Skriver mer om hur det gick imorgon!

PUSS.